Pigan på Bondgården

Snöandet fortsätter, och med det allt skottande.

Nu börjar vi alla tycka att det räcker med snö, även  dem som älskar snön har uttryckt sin önskan om att det ska sluta snöa. För nu börjar det bli lite väl mycket lös snö även för skoterförarnas del.

Mats kämpade på en hel kväll med att skotta delar av sina föräldras hustak och deras altan tak. Sedan fortsatte han med att skotta taket som ligger under våran alltan. Den här bilden togs när han hade det sista hörnet kvar. Men en perfekt bild för att visa hur hög snön ändå hade hunnit blivit under dessa intensiva dagar med snöfall.

Fler bilder finns på  www.emolli.blogg.se

Ibland funderar jag på om hela männskligheten har blivit handikappad. Eller är det så illa att folk i allmänhet har så lite tid att laga mat nu mera på grund av jobb och andra fritidsintressen?

Jag vet om att det köps mycket färdig mat vilket jag själv försöker undvika att göra... Det jag klarar av att göra själv gör jag också själv. Och det jag anser att jag kan lära mig att göra försöker jag också lära mig. Men visst förstår jag dem som i all hast tycker att det är enkelt att bara köpa färdigt och värma på lite snabbt. Eller dem som inte tycker om att laga mat.

Jag vill inte påstå att jag själv är särskilt road av all matlagning. Speciellt inte när det gäller bakning. Men jag tycker att det är en skön känsla när jag har lyckats göra något på egenhand.

Många verkar dessutom ha glömt bort vad som är färdigmat. Det första många tänker på är snabbmat som pizza, hambugrare mm. Men även de här färdiga portionerna man kan köpa på kartong i frysdiskarna.

Det är då folk glömmer att det mesta vi köper är färdigt.

Köttbullarna, fiskpinnar, potatisbullar, ost, korv, fiskbullar, yoghurt,sylt, gelé, bröd, smör, godis, koserverad mat som champingioner, majs, tomatkross, ärtsoppa,soltorkade tomater  etc etc.

Nu är det ju inte så att jag gör mitt smör eller osten själv till exempel. Men det verkar som att många har glömt bort hur en köttbulle blir till från grunden. 

Växer köttbullar på träd?

Har vi verkligen blivit så handikappade eller är våra liv fulla med alldeles förmycket annat att vi inte har hunnit lära oss matens ädla konst?

Det som fick mig att börja tänka på detta var en reklam ifrån Ica som gjorde mig upprörd.

Nu kan du nämligen köpa Annanassticks. Det vill säga en skiva annanas i påse.

" Annanassticks är skurna på längden längs med stocken och det är bara det bästa kvar av frukten. Inget skal och ingen träig stock utan en perfekt portionsbit att äta direkt ur påsen. "

Kan vi inte skära våran egen frukt längre?

Kommer framtidens människor veta hur en hel annanas ser ut?

Kommer männskligheten utrota sig själv genom att de inte har någon kunskap om hur man tillagar mat från grunden?

Vad händer om fabriker, affärer och jordbruk skulle förstöras i en jordbävning... Vilka kommer att överleva när det inte finns någon kunskap om hur mat blir till?

Det är temperaturen och vädret som det mesta har kretsat runt den senaste tiden. Vi har fått anpassa oss och kämpat mot den strängaste kyla för att lyckas med våra företaganden.

För bara någon morgon sedan stod termometern på -30 grader C ute och i köket hade vi mellan 12 och 14 grader+ .

Men det är inte bara inne det blir problem. En hel del saker har hänt bara pågrund av vädret, både bra och dåliga.

För en vecka sedan föddes en kalv mitt i snöstormen och frös ihjäl innan vi hade lyckats få upp värmen i henne. Bara några dagar tidigare föddes en annan kalv utomhus. Men dennes mor var klok nog att gå in under tak för att kalva. Och det gör mycket för de första minuterna i livet. Den kalven lever och har det bra ute med sin mor.

Svärmor brukar berätta en saga om en präst... som ombeddes att rädda livet på en ofödd kalv. Han skrev denna vers på en lapp och lade under golvet där kon låg, -Svart eller röd, vill den ej leva så får den väl död. Jag brukar ha den versen som tröst när det händer sådant här.

I skrivandes stund är mina svärföräldrar på banken och slutför ett husköp. Det hände snabbt när det rätta huset väl fanns där till försäljning. Så nu börjar saker och ting röra på sig här på gården. Som svärfar säger lite nu och då. -Nu är du snart en riktig bonde Emmeli.

Jag och min fästman ska nämligen ta över gården här och jordbruket med alla djuren efter dem .  Det är så spännande! Den dröm jag haft sedan barnsben är på väg att uppfyllas.

Något annat jag väntar på är att min kusin ska ringa och berätta att födseln av hennes första barn gick bra. Det är beräknat att ske idag. Men sådant brukar stämma med några dagars mellanrum, så ännu lever vi i en oviss hoppfullhet.

Jag har en hel del andra händelser att berätta om. Men dessa hittar ni snart på www.emolli.blogg.se Med tillhörande bilder

Jag och Kattis hade en bokad tid hos veterinären idag. Jag tänkte att det var dags att få slut på hennes lösskit. Dock till allas glädje så sa veterinären att Kattis var oförskämt pigg. Hon gav oss en tub med tarmrensande gegga som Kessie även har ätit förut. Och lite special mat för att se om det är maten som hon inte tål, eftersom allt är bra med henne i övrigt.

Hon gjorde mig väldigt stolt idag i alla fall. För hon har aldrig förut åkt bil, mer än då jag hämtade henne hos pappa, vilket tar knappt 5 minuter. Nu åkte vi i ca en timma totalt med vägen fram och tillbaka. Hon jamade någon gång men blev tyst så fort jag klappade henne lite. Sedan låg hon lugnt och stilla i buren hela vägen. Vi körde även in till pappas jobb på hemvägen för att pumpa däcken. Även då låg hon lugn och tyst. Hon är verkligen en underbar katt.

I övrigt verkar hon trivas väldigt bra med sitt nya hem och sin sambo. I går hittade jag dem båda ihop krupna i samma lilla kartong, sovandes tätt tillsammans.

I morse på nyheterna sa de att vi skulle få -18 grader och mot kvällen kunde det sjunka mot -21. Man ska alltid ha överseénde med dessa påståenden. För de gäller inte alla.

När jag klev upp strax före kl 9:00 så visade termometerna på -27. Trotts detta så var det ganska bra temperatur i lagårn. Men inför i morgon varnas det för -30 grader. Svärfar skulle ladda upp med gasol så att vi kan få in lite bättre värme i lagårn.

Vid det här laget har jag redan vant mig med kylan och tycker att - 20 är rena höstdagen. Men nog ska jag vara acktsam. Jag tänkte på att jag borde köpa mig en mössa som täcker mina öron bättre eftersom jag ofta har haft öroninflamation i min barndom och senast för ett år sedan hade den typen av infektion.

Mitt stackars öra får lida igen, samma öra som förra året. Men den här gången är det ingen öroninflamation. Jag har lyckats förfrysa min öronsnibb. Någon annan orsak till att den ser ut som en uppblåst balong kan jag inte komma på. Det började göra så ont i den när jag var ute med hunden, så vi skyndade in. Väl inne tog jag ur alla örhängen och försökte värma mitt stackars öra. Det hade redan svällt upp och nu flera timmar senare har svulnadent inte velat lägga sig helt.

Något annat jag också har råkat frysa idag, är vattnet i ledningarna.

På grund av kylan som har varit i någon veckan nu så har vi haft vattnet på dropp konstant varje dag. Men idag tänkte jag mig inte för och stängde av vattnet helt. Vilket orsakade att vattnet nu är fryst och jag kan inte få ute en endaste liten droppe ur vattenkranarna. Men, sådant är livet... på landet. Det är tur att jag lär mig av mina misstag.